Flottans Män i Göteborg. Dess tidiga historia i sammandrag (1937–1947)
En vacker vårdag 1937 kom ett antal, sedan tidigare, karlskrivna skeppsgossar ut till Marstrand för att en sista gång besöka sin gamla skola inför nedläggningen av kåren.
HM Pansarbåt Niord som logementsfartyg för skeppsgossekåren på Marstrand 1930–1937.
Ombord i logementsfartyget, den gamla pansarbåten Niord, uppstod då tanken på att bilda en aktiv kamratförening. En tanke, som resulterade i att Göteborgsavdelningen, inom Flottans Män, bildades den 9 juni 1937. Till avdelningens förste ordförande valdes kommendör Gunnar Blix och till vice ordförande, initiativtagaren och interimsordföranden, kapten Olof (Olle) Lilljeqvist.
Den 1 juli 1937 trädde den nya försvarsordning från 1936 i kraft, vilket innebar att Västkustens Marindistrikt fredsorganiserades. I samband härmed inbjöd den Marindistriktschefen avdelningen att delta i en enkel ceremoni, med ärtmiddag i dåvarande matinrättningen vid Göteborgs örlogsdepå. Detta blev den första kamratliga sammankomsten, till vilken ett hundratal nyinskrivna medlemmar mötte upp.
Ärtmiddagen var inledningen till en trofast tradition inom föreningen, som endast brutits av omständigheternas makt under krigsåren. Vår förening var alltså redan från början starkt knuten till Marindistriktet. Därefter har samtliga chefer vid Nya Varvet (MDV, MKV, ÖrlB V, MKV/KA 4 och det senaste MKV på Käringberget) givit föreningen ett verksamt stöd.
Redan i samband med att Flottans Män bildades i Stockholm, som en riksförening, och tiden strax därefter fanns tankar på att bilda lokalföreningar. 1936 tillkom den första lokalföreningen i Eskilstuna. Under första halvåret 1937 tillkom lokalföreningar i Jönköping, Malmö och Helsingborg innan göteborgarna kunde konkretisera tankarna på en lokalförening. Redan från starten av Flottans Män 1935 blev flera göteborgare medlemmar som sedan kunde överföras till den nybildade lokalföreningen under hösten 1937 och senare. Lokalföreningen av Flottans Män i Göteborg bildades interimistiskt den 26 maj 1937 i Ordersalen på örlogsstationen vid Nya Varvet. Till ordförande i interimsstyrelsen valdes kapten Olof Liljeqvist. Interimsstyrelsen igångsatte omedelbart arbetet med att ta fram stadgeförslag och tog kontakt med huvudföreningen i Stockholm för att förbereda inträdet som lokalförening i Flottans Män.
Den 9 juni 1937 ägde konstituerande möte rum på Göteborgs Sjömanshus där kommendör Gunnar Blix, valdes till ordförande. Gunnar var redan då krigsplacerad chef för Västkustens Marindistrikt (MD V) som fredsorganiserades från 1 juli 1937. En styrelse valdes med kapten Olof Liljeqvist som vice ordförande, kamreren (före detta skeppsgossen) Gunnar Hollander som kassaförvaltare, bryggerimannen (före detta skeppsgossen) Karl Gustaf Spendrup som sekreterare, flaggstyrman (före detta skeppsgossen) Vincent Berghult som klubbmästare och ytterligare sex styrelsemedlemmar samt två revisorer (de flesta före detta skeppsgossar). Föreningen blev därvid den femte lokalavdelning inom Flottans Män.
Den 1 juli 1937 trädde den nya försvarsordning i kraft då bland annat Västkustens Marindistrikt uppsattes. I samband med denna händelse inbjöds samtliga Flottans Män i Göteborg till ärtmiddag av marindistriktschefen i örlogsdepåns matinrättning (nuvarande restaurang Reveljen). Ett hundratal nyinskrivna medlemmar deltog och detta blev inledningen till den långa traditionen med koppling till Marindistriktet och dess efterföljare. Ur föreningens arkivalier har följande vaskats fram från inledningstiden: När vi göteborgare tidigare sett, att föreningen Flottans Män fått lokalavdelningar lite varstans i landet, har den reflektionen inställt sig: Varför har Göteborg, vår förnämsta sjöfartsstad, ingen lokalavdelning ännu? När så i våras en del före detta skeppsgossar från Marstrandskåren kom på den ljusa idén, att innan kåren nedlades, träffas än en gång på Marstrand för att uppliva gamla minnen, så väcktes bland dem tanken att bilda Flottans Män i Göteborg.
Ett arbetsutskott tillsattes med uppgift att vid lämpligt tillfälle realisera denna tanke. Nu hade ju Göteborgs sjöförsvar fått en, visserligen anspråkslös men dock, förstärkning. Det är en av de ljusa sidorna, som det nya försvarsbeslutet erbjuder flottan. I samband med den ökade fartygsförläggningen till Nya Varvet har ett salutbatteri anordnats där, samtidigt som en signalmast för örlogsflagga rests å Lilla Billingen vid Nya Varvet. För att celebrera den nya epokens inträde beslöt marindistriktschefen att vid hissandet av örlogsflaggan å Lilla Billingen för första gången, vilket skulle ske den 1 juli, anordna en liten minneshögtid.
Personer, som tidigare haft anställning vid flottan eller fullgjort sin värnplikt inom detta vapen, erhöll tillstånd att närvara. Nu var alltså tillfället kommet att låta Flottans Män i Göteborg bli verklighet. Genom notiser i tidningarna och genom att stöta på gamla kamrater mobiliserades ett hundratal av före detta flottans personal av olika kategorier, som den 1 juli kl. 7 på kvällen i militär ordning marscherade upp på Lilla Billingen. Här höll marindistriktschefen och föreningens förste ordförande – kommendör Gunnar Blix – ett hälsningsanförande, vari han uttalade sin tillfredställelse över att flottans gamla förläggningsplats vid Nya Varvet åter tagits i bruk.
Därefter beordrade han flaggans hissande, vilket skedde inför skyldrande musköteri och dubbelt svenskt lösen av batteriet. Föreningens vice ordförande, kapten Olle Liljequist, höll därefter ett föredrag rörande Västkusteskaderns öden genom tiderna och påvisade bland annat att ända från Gustaf Vasas tid till mitten av 1800-talet hade Göteborg utgjort en bas för till västkustens skydd avdelade sjöstridskrafter. Det är alltså en gammal tradition som återuppstår, när nu örlogsfartyg åter komma att förtöja vid Nya Varvet för mera stadigvarande förläggning. Man får hoppas att detta är inledningen till en tidsperiod, då intresset för sjöförsvaret på Västkusten från statsmakternas sida, motsvarar den vikt man måste sätta på detsamma.
Flottans Män i Göteborg med flera samlade å Lilla Billingen den 1 juli 1937. Okänd fotograf Efter unison sång slöts den anslående ceremonin med korum av pastor Erikson. Efter minneshögtiden var en kamratmåltid ordnad i matinrättningen på Nya Varvet. Vid ett jättelikt långbord bänkade sig över hundra förutvarande stamanställda och värnpliktiga vid flottan tillsammans med den för närvarande tjänstgörande personalen, allt som allt cirka 170 man i alla åldrar. Förrådsförman Garpenbeck, korpral Borge och trädgårdsmästare Södervall hade åstadkommit underverk i fråga om matsalens dekorering. Sedan ”Marindistriktspastorn” läst till bords, blåste matsalsuppbördsman Koorn, ”Alle mans skaffning”.
Kommendör Blix höll under måltiden ett välkomsttal, vari han påpekade föreningen Flottans Mäns dubbla uppgift att utgöra en förbindelselänk mellan gamla kamrater och att verka för ett gemensamt intresse – flottans bästa. Särskilt i våra dagar, underströk kommendören, bör var och en i sin stad göra vad han kan för att verka för ökad förståelse för flottans betydelse för vårt land. Flottans Män och dess medlemmar ha därvid en stor uppgift att fylla.
Under måltiden talade också redaktör Eliasson, som i ett uppmärksammat anförande betygade den alltmer växande uppskattning av flottan, som börjar göra sig gällande framför allt i sjöfolkskretsar. Herr Eliasson är ombudsman för Sjöfolksförbundet, så han bör veta vad han talar om.
Såväl i samband med måltiden som vid kaffet förekom en hel del trevlig underhållning i form av sång, deklamation mm, som visar, att bland Flottans Män i Göteborg finns många förmågor, som säkert kommer att uppliva kommande sammankomster. Kvällen gick under allmän förbrödring och inskrivning i föreningen och så småningom uttryckte kapten Bråkenhielm de närvarandes tack till arrangörerna, varefter man litet till mans började troppa av, nöjda och belåtna.
Föreningens första årsmöte genomfördes på restaurang Valand den 30 november 1937 med 150 medlemmar närvarande. Vid årsmötet valdes kommendör Gunnar Blix, marindistriktschefen, åter som ordförande och landshövding Malte Jacobsson accepterade med glädje att bli föreningens hedersordförande.
Vid årets slut var medlemsantalet inom föreningen 110. Den 6 juni 1938 fick föreningen mottaga en svensk sidenflagga på stång av sin hedersordförande och landshövding i samband med firandet av Svenska Flaggans Dag. Under 1938 ökade medlemsantalet till 259 varav åtta ständiga medlemmar. Landshövding Malte Jacobsson.
Den 1 september 1939 ägde krigsutbrottet i Europa rum och detta påverkade föreningen på många sätt. Den 1 november startade finska vinterkriget som även detta starkt påverkade föreningen.
Under hösten 1939 övergick Gunnar Blix till civil verksamhet som chef för Sjökarteverket och inträdde i flottans reserv varvid han även lämnade ordförandeskapet i kamratföreningen och förfångades av dåvarande vice ordföranden, Sjöfolksförbundets ordförande, Sven Lundgren. 1940 års gällande livsmedelsransonering och avsaknaden av erforderliga ransoneringskuponger ställde till problem såtillvida att en del planerade kamratträffar fick ställas in.
Under 1943 överlämnades kontanta bidrag till Kungafonden och till efterlevande från Ulven-katastrofen varvid föreningens utgifter översteg inkomsterna. Antalet medlemmar var då 320. Den 16 december 1944 sjösattes kryssaren Tre Kronor vid Götaverken.
Kryssaren Tre Kronor under provtur utanför Göteborg under sommaren 1945.
Marinens fotodetalj.
