På medlemsmötet 10 mars berättade vår egen Fredrik ”Figge” Hallström om sitt ubåtsliv.

En av grundstenarna för hans marina karriär lades redan i 14–15 års ålder ombord på familjens kosterbåt, med tidiga slag i Öresund för att nå Danmark för bunkring av skattefri öl för sig och sina seglarkompisar. En annan grundsten för det framtida ubåtslivet var ett fritt månadskort på badhuset som användes flitigt, både på och under ytan.
Nästa steg mot karriären var mönstringen för militärtjänstgöring. Figges önskan var att få bli placerad i flottan men förrättaren meddelade att det var fullt och att alternativen var P-7 eller LV-4. Tre veckor senare fick han inkallelseorder till A6 i Jönköping!!
För att rädda sig undan Jönköping sökte han som officersaspirant till Flottan och blev antagen tillsammans med 89 andra aspiranter. Ett problem under aspirant-tiden, åtminstone i början, var kollegors och officerares oförstående av Trelleborgs-dialekten. Antalet aspiranter trimmades under de tre första månaderna ned till 45 till vilka Figge hörde efter medveten skärpning. Han var populär bland de närmaste kompisarna genom användning av sin ”raggarbil” som garderob och omklädningshytt till civila kläder vid helgledighet från lörd. em till sönd. kväll.
Sedan följde tiden som aspirant på Älvsnabben efter vilket Figge hade planerat att mucka. Han blev dock lockad att fortsätta 3 månader mot en bonus på SEK 1 500 och blev kadett på Sjökrigsskolan. Han började gilla vad han gjorde och blev därför ett lättfångat byte för Flottan. Efter en tid av teoretiska studier och praktik på minsvepare valde han att fortsätta som ubåtsofficer, vilket påbörjades med detaljerade studier av ubåtar under sex månader.
Nu (1975), efter fem års förberedelser, var det så dags för den första ”riktiga” kommenderingen – som sambandsofficer på SJÖHÄSTEN. Detta följdes sedan av ett femtontal olika befattningar under de kommande 30 åren som till mycket stor del var placerade under vatten. En del glimtar från dessa är som följer:
● Figge undergick utbildning till tungdykare 60 meter och tjänstgjorde därefter på den gamla HMS BELOS med kaptensgrad.
● Som manöverofficer på den första NÄCKEN-ubåten var utarbetandet av manualer en tidsödande uppgift som gjordes vid kaj i Malmö.
● Som sekond på SJÖLEJONET fick Figge möjligheten att prova kungens mössa på däck medan Hans Majestät besökte fartygets inre.
● Figge tjänstgjorde som fartygschef på SJÖLEJONET OCH SJÖBJÖRNEN (1984–85). Han slog vad med Chefen för Marinen om att han kunde lura bort flottans nya kustkorvetter fullständigt. Det slutade med att Figge vann och, efter påminnelse, fick sin flaska – nästan ett år senare.
● Vid leveransen av ubåten VÄSTERGÖTLAND i närvaro av Hans Majestät Konungen tackade Figge, som förste fartygschef, för dopgåvorna och nämnde att ändringen av namn på ubåtar från marina varelser till landskap inte var odelat positivt. Men han lovade Hans Majestät att med modern slagkraft kommer ubåten att lyckas med försvaret av landskapets kustremsa på 3 km.
● Vid ett utbytesbesök hos den franska marinens Agosta-ubåt frapperades Figge av den ineffektiva kommunikationen mellan officerarna där ordergivningen och respons endast skedde mellan två närliggande grader. Tre till fyra steg var därför ofta nödvändiga för att få en order verkställd och bekräftad.
● Efter 15 år ”till sjöss” landade Figge på Militärhögskolan för en tvåårig Högre Teknisk Kurs där han fick möjligheter att bekanta sig med datorer.
● Därefter blev det FMV och utveckling av ledningssystem för ubåtar som tydligen utfördes med gott resultat. Det ledde till chefskap för utprovning av systemen på den nya ubåtenstypen GOTLAND.
● Nästa anhalt var Försvarsmaktens Högkvarter där Figge aldrig kände sig hemma. Alla tidigare anställningar hade präglats av laganda och samarbete medan det här var konkurrens om pengarna mellan vapenslagen och även internt mellan grenarna inom marinen. Om man någon gång behövde stanna lite längre på toaletten kunde man, vid återkomsten till skrivbordet, åtminstone på papperet, ha förlorat en framtida ubåt eller en torpedtyp. Positivt var att han fick ta emot stipendium av Chefen för Marinen för ett på fritiden utvecklat datorprogram, som fortfarande var i användning 15 år senare. Genom att klokt utnyttja all sin sparade semester lyckades han få avsluta sin tjänstgöring på Högkvarteret i förtid.
● Efter ovanstående besvikelse kom drömjobbet som var fartygschef på den nya och nuvarande HMS BELOS. Det var ett fristående och, förutom en del rutinuppgifter, ”frifräsande” uppdrag med intressanta praktiska bärgningar och mycket internationellt samarbete, som varade i fyra år. Notabla bärgningar var DC-3an, en fiskebåt utanför Gotland och en stor ubåts-förtöjningsponton (50x8x3m).
● Karriärens sista två år, innan förtidspensioneringen 2006, spenderades på diverse stabsarbeten, som efter pension fortsatte på konsultbasis och varade ända till 2017.
LOE